Puh!

Inte nog med att man får pyssla om en sjuk liten griskulting med medicin och matning var tredje timme, nä, sedan sist har vi även haft två översvämningar i källaren och en gengasexplosion i pannan! Det sistnämnda kunde gått riktigt illa om vi upptäckt det försent. Pannan sköt nämligen ut pelletsbrännaren, med glödande pellets, över en meter ut i pannrummet. Den landade på lagret med pelletssäckar och antände detta. Jag (Sophie) var ensam hemma då det hände, Jocke hade precis åkt till jobb. Jag såg rökpuffar virvla omkring på gårdsplanen och sedan att det kom rök ifrån vedluckan i källaren. Då jag öppnade till källartrappan inne i huset, insåg jag att det inte skulle gå att ta sig in den vägen. Röken var tjock och mörkgrå. Jag tog en handduk över näsa och mun för att försöka ta mig in utifrån istället, men jag kom bara 2-3 m in. Jag hade då ingen aning om vad som hänt, men hade hoppats kunna spola vatten på vad det nu än var som brann/pyrde. Man inbillar sig att det är så lätt, men röken gör det omöjligt att komma nära brandhärden. Istället stängde jag kvickt dörren och ringde 112 och Jocke. Inne i huset befann sig 11 katter (ja, jag vet, de är lite många, vi ska inte ha fler), den lilla sjuka griskultingen, vår hund och en rekordgammal nymfparakit (24 år). Inte lydde jag den stackars damen i telefonen! Hon tjatade om att jag inte fick gå in i huset och utsätta mig för fara alltmedan jag rusade in och ut med det ena djuret efter det andra. Jocke kom hem strax innan brandbilarna dök upp och vi hjälptes åt att få ut några katter till, men 7 av dem var kvar inomhus. Massa folk, stor kalabalik, ambulans, polis och reporter! Ja, jisses! Som tur var fick de snart branden under kontroll och alla djuren klarade sig utan skador. Vi blev däremot utan pelletsbrännare i 5 dagar, så kaminen i biblioteket fick gå varm istället. Nu en vecka efteråt börjar rädslan lägga sig. Det kunde ha slutat riktigt illa, men vi har nog alldeles fantastiska skyddsänglar! Var rädda om er!