Matematik på hög nivå

Igår började jag räkna och lava om halmbalarna. Räkneverket på pressen verkar ha flippat ur, det påstod att vi tagit in över 1600 balar. Den summan stämmer inte överens med volymen och arbetsinsatserna, och vi behöver veta hur mycket halm vi har så vi inte står utan halm fram på vårvintern. Eftersom det var annat att göra också så hann jag inte längre än till 500 balar, men uppskattningsvis finns där 100-150 st till.

image

Vi kommer att behöva mer, men vi vill inte få massor över heller, så nu får vi räkna och gissa hur mycket vi kan tänkas behöva. Det är inte helt lätt då vi inte vet hur många kullar griskultingar vi får (har avsedda betäckningar tagit och oavsiktliga misslyckats?), ifall vi ska skaffa ny galt (och hur stor den i så fall är), ifall vi ska köpa loss lånetjuren, ifall vi ska slakta någon eller båda kvigorna och ifall vi ska vara fodervärd åt en tjurkalv över vintern. Det blir mycket gissningar och uppskattningar. Vi vill inte fylla loftet helt eftersom vi både måste reparera stora delar av det och vill bekämpa skadedjur genom att inte ha så mycket för dem att gömma sig i. Det känns också bättre att strö med fräsch halm än med gammal halm som legat i flera år. Vi gjorde ett misstag i början och proppade loftet tvärfullt med halm. Det är ett stort loft, så det har tagit oss sex år att tömma det…
Förr räknade man 250 s.k. foderdagar per år för kor och hästar, dvs dagar när djuren stod inne och ej kunde beta själva. Både korna och grisarna går ju ute längre än så, men grisarna ska ju ha lite halm i sina hyddor ute också. Vi har i nuläget elva grisar, men planerar att låta slakta nio av dem till hösten. Två vuxna suggor blir kvar och de ska förhoppningsvis ge varsin kull smågrisar om allt går som det ska. Tyvärr har en av unggaltarna rymt in till en sugga och en gylta som ej skulle betäckas, så om de är dräktiga får de så klart stanna tills deras kullar är stora nog att vänjas av.
Kultingar förbrukar inte så mycket halm i början, men det ökar ju med åldern förstås. Om jag räknar på en halv bal halm per vuxet djur per dag, fyra nöt och två grisar, samt en halv bal per kultingkull och dag (i värsta fall fyra kullar då) så blir det fem balar per dag som går åt. Fem gånger tvåhundrafemtio är tolvhundrafemtio, alltså behöver vi ungefär lika mycket halm till, ca 600-650 balar.
Nåväl, det där skiter hönsen i. Däremot har de redan börjat gömma ägg i halmen och inspekterat det nya kornet och vetet.

image

Nä, de SKA inte vara ute på logen, men kattluckorna i portarna är precis lagom för hönsen att slinka in igenom. Eller också klättrar de upp på loftet inifrån hönsboxarna (trasiga loftbrädor på några ställen) och vidare ut i logen ifrån loftet. Tur att vi börjat bygga nya bättre hönshus i en annan del av byggnaden.
Gårdagskvällens måltid bestod av nästan enbart egna råvaror. Potatissallad med potatis, lök, tomater,  sockerärter, salladsost, oliver,
vinäger, olja och kryddor samt omelett.

image

Potatisen blev tyvärr lite mosig, men det smakade bra ändå. Vi har många ägg att ta vara på just nu.

Härligt!

Tack vare mina underbara svärföräldrar kom all halmen in under tak idag! Det var i sista minuten då regnet började droppa medan de sista balarna åkte upp till loftet med elevatorn. Gott kämpat! Nu återstår att se om vi har tillräckligt med halm för året eller om vi behöver mer.

Åska

Åskregnet i natt var ungefär lika välkommet som en b*ld i r*ven under en lång föreläsning!
Vi hade kämpat med halmen hela söndagen tillsammans med Birgitta och Carl-Anders. Emil anslöt som förstärkning framåt kvällen när våra krafter började sina, efter ett kort mellanspel under dagen, då han, som en räddande ängel, dök upp med ett däck till balvagnen.
En gyllene skitstövel tilldelas diverse väderinstitut som misslyckats förutse regnet. Bosse, vår granne, ska däremot ha en stor eloge för att han varnade oss för det antågande ovädret så vi hann täcka en vagn med vete och det mesta av den halmen vi ej hann få under tak, med presenningar.
Idag ska allt in, och halmen ska staplas ordentligt. Just nu ligger merparten bara inhystad på loftet.
image

Lycka är…

…när pressen funkar som den ska. När den inte gör det är risken för vansinnesdåd överhängande. Speciellt om det är bråttom.

image

Vi hann inte pressa allt, men nu funkar den i alla fall igen. Under tiden Joachim bråkade med pressen flyttade jag utgången saft från bageriet till matkällaren.

image

Dessförinnan hann Joachim montera ner och frakta hem en rörmjölkningsanläggning, medan jag handlade och lastade av djurfoder, lådor och färg samt donade med tvätten och djuren. Färgen ska användas till ytterpanelen på vår veranda. Lådorna ska få hjälpa oss att organisera upp en del grejor.
Imorgon blir det halm-maraton. I år har vi inte fått tag på några medhjälpare, så det blir nog hårt.
Hönsen har hittat våra petunior…nästa år ska jag plantera hönsen istället tror jag…:mrgreen:

Tröskning

Den 18/8 2015 var det äntligen dags att tröska årets korn till djuren. Det är främst grisar och höns som äter kornet, men någon gång kan även korna få en näve korn eller två då de blir mjölkade, för att locka på dem eller då de varit duktiga.

image

Dagen var ovanligt blåsig. Det var fjärde dagen med kraftiga vindar på mellan tio och femton meter per sekund. Efter de inledande fyra varven runt fältet valde Joachim att tröska fram och tillbaka i långa drag och beta av fältet västerifrån. Anledningen var att halmen annars flög ut i fältet och lade sig i vägen för nästa tröskspår.

image

När vi tröskar, slår och pressar hö eller betesputsar brukar vi försöka hålla höns och katter inne så de ej skadas eller förolyckas. Givetvis är det alltid någon som lyckas rymma.

image

Kornet är moget när det gulnat, böjer på nacken, kärnorna är fullmatade, hårda och torra samt lossnar lätt från axet.

image

Tröskan är en gammal Volvo ST-257 från sextiotalet. Still going strong!
Som den bonnkärring jag är blev min uppgift att täta vagnen och sopa rent på logen samt assistera och dirigera när Joachim körde in vagnarna med skörden i logen.

image

image

Halmen ska vi ta vara på som strö åt djuren, men det går inte att stränga den så länge det blåser.

image

Det blev hela en och en halv vagn eller ca 7 ton på ett knappt hektar. Den bästa skörden hittills för oss. Förhoppningen är att vi ska slippa köpa in något exta korn till djuren under det kommande året.

image

image

Glad hobbybonde!

image

Årets sista honung

Hej igen!
Nu har vi även fått till ympen som skall tillsättas i honungen så att konsistensen blir len och fin.

Den färdiga ympen i honungen

Den färdiga ympen blandas i den oympade honungen. På bilden ser man ganska tydligt skillnaden mellan den oympade (mörka) honungen och den ympade (ljus). Vi nyttjar vår degblandare för att röra samman allt.

11903839_10153556880128658_4208136497748511321_n

När all honung (både ympad och oympad) är i skålen till degblandaren och förvaringskärlet för den nyslungade honungen är välskrapad, så får degblandaren göra sitt jobb.

11836752_10153556880048658_716924947601510273_n

Efter ett antal minuter är blandningen jämn i färgen och har blivit ljusare. Då tappar man upp den.

11870897_10153556879863658_196107089012390883_n

Denna sista slungning fick vi 52 stycken 700g burkar med honung. Nu skall den stå svalt ett par veckor så att den får sin slutliga konsistens och kristalliseras rätt. Därefter, är det bara att ettikettera och kanske, kanske till och med sälja någon burk 😉

Andra slungningen

Hej igen!

Efter en hel del tystnad (pga diverse katastrofer och semester) så är det dags att uppdatera lite 😉

Det har nu gått lite tid och varit dags för andra honungsskörden. Även om ”sommaren” (snarare hösten) har varit kall och otrevlig, så hittade jag 12 ramar med täckt honung.

ramar
Av de 12 ramarna har 6 stycken placerats i min handledares nya slunga. Denna är en 6-ramars självvändande maskin. Ramarna transporterades i två stycken skattlådor för enklare hantering.

avtäckningsbord
Innan slungning, så måste man ta bort täckvaxet som skyddar den färdiga honungen. Det gör man på ett täckbord. Detta är en hemmasnickrad variant. Det vita som ligger i mitten är täckvaxet. Denna gången var Sophie med och hon valde att hyvla av täckvaxet. Detta är det man enligt utsago kan tillverka bisalva och andra roligheter utav.

smakprov
Hjälper man till vid slungningen och avtäckningen, måste man provsmaka också 😉

honung_i_slungan
Slungan igång men man ser tydligt honungen på botten.

silning
Efter slungningen silar man av vaxrester genom två silar. Grovsil och finsil.

lite_i_förvaringstunnan
Efter silningen hälls honungen över i ett förvaringskärl innan den ympas och förpackas i burk.

Denna slungning gav (tack vare ett par extra ramar som min mentor hade) runt 30Kg fin honung.